söndag 23 januari 2011

Vändpunkt?!?

Jag hoppas verkligen att vi kommit till vändpunkten för Helix del. I torsdags var vi på besök till vetrinären igen. Äntligen drogs dosen på kortisonet ner. Nu äter han endast två tabl/dag. Jag tycker att han verkar lite piggare. Sedan verkar han inte fullt så kissnödig längre. Jag hoppas innerligt att detta håller i sig. För det tar på hans matte här hemma att kissa en hund mellan en och två ggr/natt. Nu gör jag gärna det om han behöver. Men jag minns inte när jag sov en hel natt sist. Måste varit ngn gång i mitten på november.

Idag på prommisen drog han till och med i kopplet inte heller något som hänt på ett ganska bra tag. Men han ser förjävlig ut. Inga muskler på kroppen och en stor buk. Han ser ut som en övergödd, gammal labrador (jag har verkligen inget emot labradorer, men ni vet hur de kan se ut), en sån där som är omotionerad och fet, men ändå inte. Eftersom han har mist allt fett på hela kroppen, förutom buken då rå. Hans huvud som förr var runt och fint består numera bara av päls, skinn och ben. Känns lite läskigt. Men enligt vetrinären är detta typiska tecken på biverkningar av kortison. Så jag står ut.

Men som vetrinären påpekade så måste man ta det lite försiktigt med honom eftersom han inte får överanstängass och saknar muskler. Vilket i min värld blir en ganska jobbig ekvation.
Jag har dock börjat lite smått att få honom att gå på lite mer kuperad terräng. Det är suveränt att ha Alex med sig på promenader eftersom den ungen inte vet hur man gör när man går på vägen. Utan han far upp och ner för snövallar och högar, och springer i djupsnön, eller som nu på skaren. Han får numera under kontrollerade former ta med sig Helix på delar av sin promenad. Igår inbjöd Ganto Helix till lek och det var första ggn på länge som Helix faktiskt svarade upp och lekte lite. Sedan blir buffeln Ganto lite för bufflig och då får jag gå inte och bryta. Jag vill inte ha en skadad Helix. För han har svårt men styrkan. I skogen häromdagen skulle vi gå över ett litet vattendrag ca 50 cm brett. Helix gick fram tog sats, ångrade sig och tittade på mig. Jag sa till honom att gå över, han tog sats igen men hoppade inte, till sist så gick jag över, då kom han också hoppande över. Men man märker att styrkan inte riktigt finns där.

Nu är det dags att få en frisk hund igen tycker jag. Det tar på mina krafter att gå omkring och oroa mig för hurvida han blir bra eller inte. Hoppet är såklar det sista som överger mig. Men detta har varit två ganska jobbiga månader att kastas mellan hopp och förtvivlan.
Stackars Ganto har fått vara sällskaps hund ett tag. Nu går det ingen större nöd på honom. Man märker det få ggr man försöker göra ngt vettigt att han går igång värre än vanligt. Skrika ut sin frustration är Gantos grej. Jag blir inte så glad, och mycket av hans träning består just nu av att vara tyst, vilket är grymt svårt tycker Ganto. Helix har också fått göra lite fritt följ och lite annat smått och gott. Men som sagt lusten att träna har INTE varit stor. Jag hoppas att den återkommer med Helix tillfrisknande.

Au revoir!

5 kommentarer:

EvaMaria Maja sa...

Huu stackars Helix. Jag o Hinta håller våra tummar o sporrar för att nu får de var nog med sjukdom på honom.
Ge honom en bamsekram från oss!!!
Sköt om Er alla Kram

Tessan sa...

Super duper krya på er!!!Förstår din oro och frustration över ovissheten. Det ska fixa sig!!!Kram

Forzagerans sa...

Hej! Skönt att det vänt! Jag såg också ut som en övergödd Labrador när jag åt all Kortison. Först när jag slutade äta Kortison kunde jag börja att sakta sakta bygga mitt immunförsvar o kropp igen. Så man får vårda sina kroppar till styrka igen. Håller tummarna för att det bara går framåt nu! Kramar från Forzagerans.

Malin sa...

Så trist att läsa om att Helix har varit sjuk så länge (jag har missat att du har denna blogg!) :( Men hoppas att det håller på att vända nu!!
Läste att han hade höga värden utav eosinofila blodkroppar, min rottistik Greta har ju haft samma sak och det var på G med kortison i form av inhalationsspray då hon hade problem med lungorna. Tack o lov blev hon bättre av sig själv, vad som gjorde henne bättre är det ingen som vet dock. Hoppas verkligen att Helix blir frisk snart, vi håller tummarna!!
Kram från Malin med hundar

Forzagerans sa...

Kramar o Klappar till er alla på Alla Hjärtans Dag!
Hälsningar från Lollo&Thomas, Geran, Into o Helixpappsen Leon