fredag 19 augusti 2011

Inställning eller tro?

Länge sedan. Men tiden tycks och motivationen för bloggen har inte funnits. Sedan tror jag iof inte att så många läser här heller. Men jag skriver mycket för mig själv. Sedan är det klart att det är roligt att få lite kommentarer också.
Sommarens redogörelse får komma lite senare när jag orkar lägga in bilderna.
Jag har ett litet Helix projekt på G. Jag vill få honom att sluta jaga. Ja jag vet att jag har en liten gullig mallepojke som ibland är en liten FAN(tastisk) hund.
Hur som helst har jag lite hjälp på traven. Jag har ett antiskällhalsband med fjärrkontroll. I lördags var första dagen jag provade detta halsband på riktigt så att säga. Jag gick längs en grusväg och H drog iväg på ngt. Jag sprang skrek och tryckte av halsbandet. OCH han vände. Jag belönade med att kampa med honom. Sedan skötte han sig resten av den promenaden.
Igår bestämde jag mig för att köra igen. Jag och J åkte iväg till skogen och gick med hundarna. Vi gick och pratade om hur halsbandet fungerar och att jag måste springa med för att vara inom räckhåll så länge som möjligt. Vi hann inte prata klart förrän han for iväg som ett streck. Jag sprang och skrek och efter en kort stund alltså några sekunders fördröjning så kom han tillbaka. Det kändes skönt att han kom tillbaka så fort. Sedan fick han gå kopplad vid den värsta legan, där de alltid är.
Väl på grusvägen fick han gå lös igen. Vi hann inte gå så länge förrän han drog iväg med j-la fart. Jag skrek och sprang och tryckte av halsbandet. Han vänder och jag kampar med honom ordentligt. Vi fortsätter att gå Helix spänner upp sig och stannar på vägen och tittar. Jag berömmer och belönar och där i skogen står en tjej och plockar svamp. Lite längre fram så drar han iväg igen och jag springer och skriker igen och han vänder ännu en kampbelöning.
Vi går till bilen och jag tar av Helix halsbandet och ska visa J hur det ser ut när man trycker av halsbandet. Men det händer inget. Jag fyller på för jag tänker att vätskan är slut. Men fortfarande händer inget. När vi sitter i bilen tar jag bort batteriluckan och där är det tomt…..
Jag blev helt paff. För lös har han gått och kommit tillbaka när jag skrikit och sprungit efter honom. Har detta att göra med min inställning. För jag har skrikit och varit arg förr, helt utan resultat. Men denna gång fungerade det. Bara för att jag var bestämd?? Jag fick mig helt klart en tankställare. Beror mer än man tror på min inställning?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hmmm helt klart tänkvärt.
Förstår att du blev paff.
Kram Petra

Emilie sa...

Åh va spännande!
Har du prövat omvänt lockande på honom?
Hoppas du lyckas få bort jagandet! :)
Glöm inte att träna slalom nu! ;)
Mvh
Emilie